Sorg är en frisk reaktion när en förlust är ett faktum.

När man är på väg att förlora någon som står en nära, så går det upp för en att man inte längre delar samma framtid.

Förlusten kan ske genom ett dödsfall såväl som en skilsmässa eller någon annan form av händelse. Relationen kan vara med såväl människa eller djur. Men även att ändra ett förhållningssätt som man identifierat sig med hela livet kan ställa livet på ända, förlusten kan upplevas som en liten inre död, för ”om jag släpper taget om den jag alltid varit, vem är jag då?”.

Att dö är sannolikt människans ensammaste upplevelse. När förlusten av någon annan är nära så blir behovet av anknytning väldigt starkt, dessa gånger är det lätt att komma i kontakt med den existentiella ensamheten.

Döden har i alla tider skrämt människan, delvis för att döden är en stor metafor för ensamhet. Det får oss människor att tänka på att skiljas från alla som står oss nära, alla sammanhang vi lärt oss att älska och från livet självt.

Sorg är en frisk reaktion när en förlust är ett faktum.