Ensamhet, ett enda ord. Ett ord som väcker väldigt blandade känslor men som alla någon gång i livet kommer i kontakt med. Vissa längtar efter ensamhet medan andra får ångest och fasar för det. Det handlar ofta om ensamheten är frivillig eller ofrivillig. Den frivilliga som vi njuter av, en stund för oss själva med en bok eller i naturen. Den ofrivilliga, då vi känner oss osedda, bortvalda, isolerade, oönskade, utan värde eller kanske förlorat någon genom skilsmässa, dödsfall eller annat sätt.

Den självvalda ensamheten kan upplevas som en frihet, men pågår den en längre tid utan kontakt med andra så kan det till istället övergå i stress och ha en negativ effekt på vårt nervsystem. Vi pratar helst inte om den ofrivilliga ensamheten då det ofta är förknippat med skam att känna sig ensam.

Ensamhet och självkänsla är nära förknippade. Genom en stärkt självkänsla hittar vi ett större värde i oss själva och då känner vi oss inte så ensamma längre, vi börjar även sträcka ut en hand och be om hjälp när vi behöver och en trygghet infinner sig.

”Men är det någon som orka lyssna på mina problem, när jag själv inte orkar?”
Genom våra samtal stödjer jag dig så du får formulera dina tankar, din oro eller ditt problem på ett sätt som blir hanterbart för dig. På så sätt kan du förstå mer av såväl ditt inre som yttre liv, vilket gör att begripligheten ökar. Genom att sätta ord på dina känslor, får du även förståelse för dina behov. Detta är också grundläggande för växt och förändring, dvs känslan av KASAM (läs mer här).

Människan är i grunden ett flockdjur, vi behöver varandra.

.